1998 års kartläggning av situationen för homosexuella i Sveriges kommuner

Vilken är sveriges homovänligaste kommun?
...och vilken är minst homovänlig?

RFSL HAR KARTLAGT situationen för homo- och bisexuella i landets samtliga kommuner. Vi tittar på skolundervisning, föreningsliv, invånarnas attityder, våld mot homosexuella, homosexuellt föreningsliv och så vidare. Detta är första gången någonsin som situationen för homosexuella granskas kommun för kommun.

MÅLET FÖR RFSL:S ARBETE ÄR ett samhälle där kärleken och sexualiteten erkänns och respekteras som en viktig del av människors liv. Könet på den man älskar eller attraheras av ska inte på något sätt påverka ens möjligheter att bygga en tillvaro där homo- och bisexuella kan leva fullvärdiga liv oavsett bostadsorten.

Många lesbiska och bögar, framför allt på mindre orter känner sig tvingade att flytta till storstäder för att kunna leva som homo- eller bisexuella. Fördomar och okunskap skapar ett socialt klimat där människor förutsätts vara heterosexuella och där den som faller utanför ramarna inte blir accepterad. Tillspetsat utttryckt kan man hävda att vi inom Sveriges gränser har "sexualpolitiska flyktingar": homosexuella som känner sig tvungna att flytta till en storstad trots att de egentligen skulle vilja bo kvar på en hemort.

Kunskaperna om homo- och bisexuellas sitation är bristfällig i många kommuner. Ofta tänker man kanske inte heller på att den kommunala verksamheten har stor betydelse för homo- och bisexuellas situation. Skolundervisning, personalutbildning och partnerskapsförättare är olika områden där kommunerna direkt kan påverka situationen.

För att uppmärksamma dessa frågor har RFSL genomfört den första rikstäckande undersökningen av situationen homo- och bisexuella i Sveriges kommuner. Undersökningen gjordes under hösten och vintern 1998 av Martin Andreasson och Anders Selin och omfattar samtliga de 288 kommuner som då fanns i landet (Nykvarns kommun bildades vid nyåret 1998/99 och ingår alltså inte). Kanske är studien den första i sitt slag i världen.

Situationen för lesbiska bögar och bisexuella är inte bara en fråga för riksdagspolitker. Den är i lika hög grad en fråga som bör diskuteras i lokalsamhället. Vi hopaps att denna studie kan bidra till att öka medvetenheten om detta.

Resultat av 1998 års kartläggning

(länkarna leder till PDF-filer)
I placeringsordning
I kommunordning

Förklaring till tabellerna

Betygen går från 1 till 5, bortsett från kategoring om RFSL-medlemmarnas andel i befolkningen (se nedan). I kategorierna ingår följande sakfrågor:

1 Skolan
Poäng ges till kommuner som nämner sex- och samlevnadsundervisning i skolplanen, har ungdomsmottagningar och låter RFSL skolinformera. Minuspoäng ges till kommer som felaktigt påstar att deras skolplan nämner sex- och samlevnadsundervisning, undervisning om homosexualitet eller homosexuella elelvers situation. Det visade sig att vi fick ge minuspoäng till två tredjedelar av de kommuner som framhöll förtjänster i sin skolplan

2. Parnterskapsförättare
Betyget 5 ges till de kommuner som enbart har personer som både är vigsel- och parterskapsförättare. Betyget 1ges om kommunen saknar partnerskapsförättare men har vigselförrätare och betyget 2 ges om kommunen saknar båda funktionerna. Övriga kommuner hamnar mellan 3 och 4 utifrån kvoten partnerskapsförättare/vigselförättare. Minuspoäng ges om kommunen har frovt fel i sitt enkätsvar - det är till exempel inte ovanligt att kommuner felaktigt förnekar att de har partnerskapsförättare.

3. Personalutbildning inom kommunen
Poäng ges till kommuner där det har genomförts utbildningar som homosexualitet till personal inom barnomsorg, skola, socialtjänst, äldreomsorg eller invandrartjänst, likaså till kommuner där RFSL har deltagit i personalutbildningar. Ju högre betyg, desto fler personalkategorier har deltagit.

4. Homosamhällets infrastruktur.
Poäng ges till kommuner där det finns ett komersiellt homonöjesliv, lokala homoföreningar samt där föreningarna får bidrag eller där kommunen på något annat aktivit sätt försöker förbättre homo- och bisexuella invånares situation. Minuspoäng ges till kommuner som svarat fel på frågan om homoföreningar finns på orten. Minuspoäng ges också till större kommuner där det helt saknas homosexuellt föreningsliv.

5. Frekvens RFSL-medlemmar.
Den kommun där andelen RFSL-medlemmar motsvarar riksgenomstnittet har fått medelbetyget 3. Övriga kommuner har poängsatts proportionellt. Skälet till att vi inkluderat denna faktor är att den säger något om den lokala situationen: dels hur många som vågar ta steget att bli medlem i en homosexuell förening, dels hur pass tillgängliga homosamhällets strukturer är för invånarna på orten. RFSL är inte lika med homosamhället, men vi är den viktigaste föreningen överallt i landet. I storstäderna är situationen speciellt eftersom det finns andra organiserade träffställen än föreningar. Därför har storstäderna fått extra poäng i kategori 4 för nöjeslivet där.

6 och 7 rädslan för riktad brottslighet och frekvensen riktad brottslighet mot homosexuella.
Underlaget till dessa kategorier är hämtade från den enkätmaterial som ingår i krimonologen Eva Tibys rikstäckande kartläggning av hot och våld mot homo- och bisexuella. Kategori 6 baserar sig på andelen homosexuella i regionen som känner fruktan för att utsättas för brott på grund av sexuell läggning. Kategori 7 utgår från antalet brott på grund av sexuell läggning i respektive region som har rapporterats: detta antal har sedan satts i relation till folkmängden.